Informal Cities

Dharavi - Mumbai - Indien

• Projekt Dharavi: Documenting Informalities / Rapport från Dharavi 13de området

FAKTA
Dharavi ligger i Mumbai (Bombay) i Indien

Historia Mumbais slum:
x Mumbais slumområden har vuxit i rekordfart sen 1950, mycket på grund av att staden har tredubblat sin befolkning sedan Indien blev självständigt 1947.
x Före 1950 var slumområdena främst belägna kring kvarnar, särskilt kring ett område som kallas Byculla på den västra delen av ön.
x Mellan 1950-1968 ökade antalet slumområden med 18 procent. Från och med 1980 är hälften av Mumbais befolkning sluminvånare.
x Idag utgör sluminvånare 60 procent av Mumbais befolkning. Det innebär ungefär ungefär 7 miljoner sluminvånare.
x Sluminvånare får dagligen förhålla sig till frågor kring brist på hus, vatten, toaletter, avlopp och sophantering. Barnadödligheten är lika hög som på landsbygden där det inte finns faciliteter. Då allmänna sjukhus är överhopta söker sig de flesta till privata läkare, som ofta inte har någon formell utbildning eller kunskap.
x Trots försöken att lösa slumproblemen växer områdena fortfarande. Ökningstakten är till och med högre än den allmänna urbaniseringstakten.

Fakta Dharavi:
x På en karta från 1777 är Dharavi utsatt som en liten stad mellan Sion och Mayham (Mahim). Dharavi var långt innan dagens Mumbay bildades en fiskeby bebott av Kolifiskare.
Bombay bestod från början av sju öar, varav endast av öarna var dåtidens Bombay. Under första halvan av 1800-talet, började man fylla ut området mellan öarna för att Bombay skulle kunna växa, Fyllningen bestod av till stor del av skräp från industrier och hushåll. Genom detta blev Dharavi en del av Bombay, fast i utkanten. Innehållet förändrade dock biotopen i området kring Dharavi och slaggväxter började växa.
x Under samma tid började startas nya verksamheter. 1878 kom den första krukindustrin - den flyttades från centrum av staden för att regeringen ansåg att produktionen var för ohälsosam. Lite senare etablerades de första skinngarveri-industrierna vilket dödade fiskarna genom the kromsulfidsutsläpp. vilket resulterade i att fiskebyn inte kunde få någon inkomst längre. Etableringen av skinngarverierna var det första steget i en viktigt produktionskedja som sedan kom att bli en stor industri i området. Under 1900-talet växte både invånarantalet och antalet verksamheter.
x 1976 gav staten sluminvånare begränsade rättigheter över sina hem. De blev berättigade en garanterad kompensation om regeringen tog bort deras hem. För det började regeringen ta in hyra i Dharavi, kring 100 rupies per månad per hem. De började också ge området vatten och el, vilket tidigare gäng hade stulit från staden och sålt i slummen.
x Idag är Dharavi en stad i staden. I området finns skolor, tempel, affärer, caféer, frisörsalonger och biografer. Det är arbetsplats för hundratusentals personer, och det produceras varor värt över 500 miljoner dollar per år. Det finns bland annat recyklingindustri, krukindustri, läderindustri, klädindustri, guldsmeder, bagerier och printshops. Mycket skickas iväg till Europa och andra delar av den globala marknaden. Som anställd tjänar man ungefär 100?200 rupies per dag.
x Antalet invånare är det ingen som vet exakt, siffrorna varierar mellan 500 000 och en miljon personer. Ytan är 1,75 kvadratkilometer. Det finns en bred blandning av folk med olika bakgrunder och inkomstnivåer. Likaså skiljer sig standarden på bostäderna. I vissa delar säljs tex småhus för över 500 000 rupees (motsvarande ca 90 000 sek) idag.
x Omkring 80 procent av människorna i Dharavi har sin utkomst i produktion,och 20 procent från arbete utanför Dharavi. I de flesta andra informella områden är förhållandet omvänt, de flesta arbetar i tjänstesektorn utanför de informella bostadsområdena.
x Recyklingindustrin är den produktionskedja som omfattar flest människor. Materialen som återvinns är mestadels plast, men också oljeförpackningar och medicinskt avfall från sjukhusen. Allt som går att ta hand om samlas in och görs om. Skräpet kommer både från hushåll, industrier eller export från andra delar av världen. Recycling är en industri som omsätter gigantiska belopp, och har en stor del av sin slutdesination i export.

Redevelopment plan:
I och med att Mumbai har vuxit har Dharavi flyttats från periferin till hjärtat av staden. Dharavi har dessutom ett attraktivt läge: mitt emellan två tåglinjer, i närheten av det internationella affärskvarteret Bandra-Kurla komplex och inte långt från stadens största flygplats. Detta gör platsen till en hotspot för inhemska och utländska investerare. Företag som Reliance Industries Ltd (Indiens största företag), Emaar Properties PJSC, (det största offentliga handelsutvecklaren i Persiska Gulfen) och de lokala DLF Ltd, Mahindra Gesco Developers Ltd och K Raheja Corp är intresserade av att få utveckla området. Markpriset värderas lika högt som på Manhattan eller i Tokyo och man beräknar att landområdet i sig motsvarar 10 miljarder dollar i dött kapital.

Regeringens plan är att bygga om Dharavi och förvandla den till en modern stad med riktiga bostäder, shoppingcentrum, sjukhus och skolor. Planen ligger inom ramen för delstaten Maharashtras regerings ambitioner att göra Mumbai till ?World class city?. Målet är att bli ett internationellt finanscentrum och en attraktiv boplats. Man har en tioårig ombyggnadsplan för Dharavi som kommer att kosta 40 miljarder. I den större planen för hela Mumbai ingår också att bygga ut transportsystemet, och införa en tunnelbana och förbättra kommunikationsmöjligheterna på vattnet. De kommer också byggas fler bostäder för medel- och underklassen.

Relaterat; Personer Maria Lantz / Michele Masucci / Sofia Wiberg Jockin Arputham Sundar Burra / Sheela Patel Projekt Dharavi: Documenting Informalities / Rapport från Dharavi 13de området